• user warning: Table 'emmoecom_vandal.counter_today' doesn't exist query: INSERT IGNORE INTO counter_today (counter_ip,counter_date,counter_page) VALUES ('54.144.82.216','2018-11-19 05:49:34','/sv/content/prinsessan-med-silkesmaskarna-eller-dorin-och-hans-valgorare') in /home/emmoecom/drupal/drupal-6/sites/all/modules/counter/counter.module on line 178.
  • user warning: Table 'emmoecom_vandal.counter_today' doesn't exist query: SELECT count(*) AS total FROM counter_today WHERE SUBSTRING(counter_date,1,10)= '2018-11-19' in /home/emmoecom/drupal/drupal-6/sites/all/modules/counter/counter.module on line 334.
  • user warning: Table 'emmoecom_vandal.counter_today' doesn't exist query: SELECT count(*) AS total FROM counter_today WHERE SUBSTRING(counter_date,1,10) > '2018-11-12' AND SUBSTRING(counter_date,1,10) <= '2018-11-19' in /home/emmoecom/drupal/drupal-6/sites/all/modules/counter/counter.module on line 352.
  • user warning: Table 'emmoecom_vandal.counter_today' doesn't exist query: SELECT count(*) AS total FROM counter_today WHERE SUBSTRING(counter_date,1,7)= '2018-11' in /home/emmoecom/drupal/drupal-6/sites/all/modules/counter/counter.module on line 365.
  • user warning: Table 'emmoecom_vandal.counter_today' doesn't exist query: SELECT count(*) AS total FROM counter_today WHERE SUBSTRING(counter_date,1,4)= '2018' in /home/emmoecom/drupal/drupal-6/sites/all/modules/counter/counter.module on line 379.

Prinsessan med silkesmaskarna eller Dorin och hans välgörare

 

 

Det var en gång ett kungapar som härskade i ett stort rike. De hade en mycket vacker dotter. När prinsessan var tio år blev hon förtjust i silkemaskar. Det var modern som väckte tösens intresse för dessa svaga varelser. Varje morgon gick den lilla flickan till mullbärsträden i faderns trädgård och plockade blad för att mata sina älsklingsdjur med. Därför blev hon kallad prinsessan med silkesmaskarna av alla vid hovet. Tjänarna gladdes att se henne gå omkring med sin pilkorg full med mullbärsblad. Prinsessan vårdade maskarna så att de växte från dag till dag från små larver tills de blev kokonger, puppor och till sist fjärilar. Flickebarnet gladdes mycket åt det och hela hovet tillsammans med henne. Men glädjen i kungaslottet varade inte länge. En dag försvann hon spårlöst. Folket vid kungafamiljens hov drabbades av sorg. Ryktet gick att det var den onde trollkarlen Räul, som rövade bort henne. Kungen blev förtvivlad och utlyste en stor belöning till den som kunde hitta dottern och hämta henne tillbaka.

Under samma tid levde i ett avlägset hörn av riket en föräldralös gosse som hette Dorin och som var lika gammal som kungaparets dotter. Även han hörde ryktet om bortrövandet. Barnet bestämde sig för att rädda den lilla prinsessan ur den onde trollkarlens makt. Det var bara det att han inte visste åt vilket håll trollkarlens boning låg.

 

Dorin gick från gård till gård och från en by till en annan sökandes efter flickan. En dag kom han fram till en hage vid utkanten av en skog. Där såg han en man, upptagen med att flå en död häst. Dorin tittade på mannen, mannen stannade upp i sitt arbete och tittade på barnet. Sedan frågade han Dorin, vart han var på väg.

-- Till häxmästarens boplats, svarade Dorin. Han som håller prinsessan med silkesmaskarna i fångenskap. Kan farbror vägen dit?

Mannen skrattade gott när han hörde detta.

-- Vägen dit kan jag inte, men jag vet en annan sak: för att hitta henne måste du gå långväga och du behöver pengar för det. Jag är byslaktare och en god människa. Stannar du hos mig ett tag och hjälper till kan du tjäna nog med pengar för att kunna resa vidare.

-- Är du flitigt och noggrant, vinner du mycket på det, tillade slaktaren.

Dorin tyckte att detta var en bra idé, så han stannade hos honom. Slaktaren och sin fru bodde i ett gammalt fallfärdigt skjul. Där fick barnet hjälpa till med husbestyren. Det blev långa dagar fyllda med hårt arbete, men Dorin gjorde allt vad han kunde för att husbonden skulle bli nöjd. Det svåraste var att hämta vatten från en källa som låg en bra bit in i skogen. När herrn kom hem, brukade han ha med sig en massa småplock från styckningen. Då berättade han, hur han klubbade ihjäl någon gris med sin yxhammare, efter att han satt slaktmasken på djuret. Man fick höra, hur husbonden rakade den, hur han hissade upp den, hängande i hälsenorna, hur han öppnade grisen med ett mästerligt snitt så att inälvorna vällde ut på slakttavlan. ”Min skicklighet gör att jag är mycket aktad och respekterad i bygden”, skröt slaktaren och fortsatte:

-- Ingen kan klyva en kropp från knorren till huvudet som jag. Och en lika skarpslipad slaktkniv som min, få man leta länge efter.

Både Dorin och slaktarens hustru lyssnade andäktigt på hans historier. Barnet tyckte att det skulle vara spännande att följa med någon gång på grisslakt. Men det blev aldrig av. Han fick stanna hemma i stället och rensa tarmarna som slaktaren hade med sig hem. Det var ett kletigt jobb. Först fick han skölja dem och sedan vränga och skrapa dem rena från allt tarmludd. Han hatade verkligen denna syssla, men något annat val hade han inte. Och ändå var hans husbonde ständigt missnöjd. ”Din oduglige unge, det lär aldrig blir människa av dig”, brukade han säga varje gång han upptäckte något som barnet gjorde fel. ”Och så sitter du här och snackar om att bli konungens svärson!” hånade mannen honom:

-- Du kan ingenting. Var tacksam att du träffade en godhjärtad människa som jag.

Det var inte bara glåpord pojken fick stå ut med, utan även örfilar och stryk. Han vågade inte säga emot, för då blev han riktigt blåslagen. Om slaktarens hustru ville skydda honom, fick även hon på huden. Kort sagt, Dorin trivdes inte längre i slaktarens skjul. Det har blivit för trångt för honom.

En dag, när pojken var på väg till skogskällan upptäckte han en fågelunge sprattlande på marken. Den hade ramlat ner från ett fågelbo. Han lyfte upp fågeln och lade den tillbaka i boet. Precis då dök fågelungens mamma upp. Den var en praktfull jaktfalk; en förtrollad en, visade det sig. Som tack för sin goda gärning fick Dorin i gåva en liten spegel och ett råd att följa på sin vandring. Han tittade i spegeln och då såg han sig själv samt mycket annat. Pojken tvekade inte länge. Han tvättade sig noga, kammade sitt hår, gick till slaktaren och sade:

-- Nu har jag hjälpt dig länge nog. Det är dags att få min lön för dessa tre år jag har slitit hos dig. Slaktaren försökte förklara för honom att han inte hade några pengar just då. Men, om han ville

stanna ett år till, då fick han dubbelt så mycket betalt. Dorin gick inte med på det, utan sade:

-- Det vill jag inte. Jag har fått nog av stryk. Du har lurat mig. Du är inte en god människa. Det blir skönt att slippa vara här hos dig. Jag vill inte se dig mer.

De var de sista orden han talade till sin herre i huset innan han reste vidare. Byslaktaren gnällde högljutt men pojken vände sig inte för att se på honom. Han lämnade hans ruckel till hus och gav sig ut på vägarna igen.

 

(fortsättning följer... i bokform)